- NamnHelgo Zettervall
- Verksamhet/Titelarkitekt
- Könman
- Nationalitet/ Levnadsårsvensk, Född 1831, Död 1907
Biografi[2002-06-17] Arkitekt, domkyrkoarkitekt i Lund 1860-1902, överintendent vid Överintendentsämbetet 1882-97. Zettervall var elev till F.W. Scholander vid Konstakademien i Stockholm och efterträdde C.G. Brunius som domkyrkoarkitekt i Lund. Under de tjugo år Zettervall personligen ledde restaureringen av Lunds domkyrka hade han också genom sina nybyggen en omfattande praktik i s. Sverige.
Trots sina stora restaureringsuppdrag var Zettervall i lika hög grad en nybyggnadsarkitekt, som sökte nya arkitektoniska uttryck. Han ritade byggnader av alla slag och behärskade hela den eklektiska repertoaren, samtidigt som hans formspråk var personligt och uttrycksfullt. Under nationalromantikens och funktionalismens tid var Zettervalls anseende lågt, men han ses nu av allt fler som det svenska 1800-talets främste arkitekt.
I Lund märks bl.a. Kirurgiska kliniken (1864-68), det egna huset Villa Zettervall (1870), universitetshuset (1877-82) och Allhelgonakyrkan (1877-91). I Stockholm ritade han bl.a. Norra latin (1876-80), Bolinderska huset (1875-77, nuv. KAK), fasaderna till Palmeska huset (1884-86, nuv. Handelsbanken) samt Klara kyrkas torn (1884-86). Anmärkningsvärda är också ombyggnaden av Malmö rådhus (1865-69), Djäkneskolan i Skara (1871), Nosaby kyrka (1872-75) samt Matteus kyrka i Norrköping (1887-92) och Oscar Fredriks kyrka i Göteborg (1889-93). I sina restaureringar sökte Zettervall återupprätta en förlorad arkitektonisk konsekvens och satte den konstnärliga helheten framför autenticiteten. Framgångarna i Lund gav nya uppdrag: domkyrkorna i Linköping (1877-86), Skara (1886-94) och Uppsala (1885-93) samt Kalmar slott (1886-90). Karakteristiska för Zettervalls verk är den stora variationen och kombinationen av kraftfullhet och detaljrikedom.
Zettervalls självbiografiska anteckningar, "Något om mig sjelf", utgavs 1981 av Christian Callmer, hans förteckning över egna verk, Helgo Zettervalls Hufvud conto, av Konsthögskolans arkitekturskola 1984. Källa: NE [EHG]