- NamnJohan Tobias Sergel
- Könman
- Namnvarianteregentligt namn: Johan Tobias Sergell
- Nationalitet/ Levnadsårsvensk, Född 1740-08-28, Död 1814-02-26
BiografiBildhuggare, professor, hovintendent.
[2002-03-13] Tecknare och skulptör, professor vid Konstakademien från 1780. Sergel började sin utbildning vid Slottsbygget i Stockholm, med J.E. Rehn och P.H. L'Archevêque som lärare. Under en tidig resa kom han i direktkontakt med Edme Bouchardon och den franska kulturen. Av mera genomgripande betydelse blev utlandsvistelsen som kunglig stipendiat 1767-79. Han uppehöll sig längsta tiden i Rom, där han tecknade modell i den franska akademin och studerade de berömda monumenten, men han sökte sig också till de nyfunna antikerna i Neapel och Portici. I sitt första självständiga större arbete, Faunen (1770), omformade Sergel förebilderna till en gestalt som talade starkt till samtiden. I en rad andra skulpturer som Diomedes, Nymf som stiger ur badet, Mars och Venus, Amor och Psyche gav han uttryck för samma livsnära antikuppfattning. Sergel var då han lämnade Rom en skulptör av europeisk betydelse. Han hade också, genom sina kontakter med J.H. Füssli och Nicolai Abildgaard, utvecklats till en framstående tecknare. På väg hem till Sverige invaldes Sergel i den franska konstakademin och utförde skulpturen Othryades.
Efter hemkomsten 1779 engagerades han genast av Gustav III. För kungens räkning fick Sergel bl.a. hugga Amor och Psyche i marmor och komplettera och fullborda läraren L'Archevêques monument över Gustav II Adolf i Stockholm. År 1791 var Sergel färdig med proportionsmodellen till statyn över Gustav III, som göts i brons och ställdes upp vid Skeppsbron långt efter kungens död, 1808. Vid sidan om de större uppdragen arbetade han med många mindre beställningar som resulterade i fint formade byster och medaljongporträtt som Kellgrens och Bellmans (1787). Som skulptör representerar Sergel övergången från den sensuella senbarocken till Canovas och Thorvaldsens svala nyklassicism. Som tecknare svängde han ofta från ideal till karikatyr. I lag med vänner som Elias Martin och Carl August Ehrensvärd fullföljde han ansatserna från Rom i serier av personligt hållna, expressiva teckningar. För följande generationer blev Sergel en aldrig uppnådd förebild. Sammanlevde med Anna-Rella Hellström. Källa: NE [EHG]