Årets hedersporträtt 2011:
Suzanne Osten (född 1944) är en av Sveriges mest kända regissörer för scen och film. Hon utnämndes 1995 till professor i regi vid Dramatiska institutet och blev fem år senare hedersdoktor vid den Humanistiska fakulteten, Lunds universitet. Osten är framförallt känd för sina betydande insatser inom barn- och ungdomsteater. Här har hon bl.a. utgått från psykoanalytikern Alice Millers teorier om barnets utsatthet. Osten är konstnärlig ledare för Unga Klara sedan dess grundande år 1975. På porträttet är regissören omgiven av dekor till skolföreställningen Uppfostrarna & De Ouppfostringsbara från år 2011.

Bland Ostens verk finns även många uppmärksammade pjäser för vuxenpublik, t.ex. Kärleksföreställningen och Jösses flickor (i samarbete med Margareta Garpe, 1973 respektive 1974). Suzanne Ostens genombrott som filmregissör och manusförfattare blev Mamma (1982), en film om hennes mor filmkritikern Gerd Osten. Den senaste produktionen för vita duken är Wellkåmm to Verona (2006).

Annika von Hausswolff (född 1967) är en internationellt uppmärksammad fotograf och konstnär som bland annat ställt ut på biennalerna i Venedig och São Paolo. Hon är även adjungerad professor vid Högskolan för fotografi i Göteborg. Hennes genombrott var serien Tillbaka till naturen (1993), där kvinnokroppar placerats ute i landskap i bilder vars innehåll kan associeras till bland annat brottsplatsfoto. Även i sina senare verk har Annika von Hausswolff ofta återkommit till tema som våld, sexualitet och mänskliga villkor. Fotografierna är ofta motsägelsefulla – samtidigt som de drar betraktaren till sig, stöter de även bort denne. I välkända vardagliga miljöer förekommer oväntade skrämmande inslag. Referenserna till tidigare konst och dokumentärbilder är många. Den mänskliga kroppen står i centrum och fotografen använder sig mycket medvetet av kontrasterna mellan ljus och mörker. Annika von Hausswolffs iscensättningar är alltid noggrant genomarbetade, precis som här i hennes porträtt av Suzanne Osten. Genom den svarta dräkten och kontrasten till de rosa scenografielementen står Osten ut från bakgrunden, genom hennes gest och blick får porträttet en intensitet som gör det omöjligt att gå förbi utan att fångas och fascineras.